Jag vill bara ta honom under armen och fly till Borlänge. Kanske inte bara dit, men man måste ju börja någonstans. Bort från folket, från osten och vinet vars promille man inte får slösa bort. Ta tåget tillbaka.
Varför just dit? Varför just han? Jag vet inte men det är någon instinkt som fuckar upp mitt huvud när han är här. Trygghet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar