Lampan släcks.
Väggarna är mörka.
Doftljuset tänds och fladdrar.
Sommarnattens luft som vill tränga in genom fönstret får motstånd av röken från din cigarett.
Vi kommunicerar via viskningar.
-Får man sova här nu?
-Ja.
-Eller, nej det får man inte. Men man gör det ändå.
I vaket tillstånd är det bra.
När vi sedan somnar och du fortsätter i sömnen
jag försöker men
jag klarar inte av det där.
Det är där våra världar för alltid kommer att gå isär. Oförenliga.
Men sedan är du vacker där du ligger i all din naturlighet. Och jag tittar på dig.
Försiktigt.
Vill inte att du ska slå upp ögonen och tro att jag har stått här och glott på dig.
I en evighet.
Jag klär på mig. 07:00.
Mina läppar vill lämna känslomässiga spår på din underarm och landar tillslut på dina.
Hjärtformade.
-Hej då.