Jag vaknar, lycklig, på din soffa inklämd skavfötters bakom Sara och jag kan inte sluta att le. Borta vid köket under takfönstret står en stol utdragen och jag minns hur du satt där igår, idag, innan vi gav upp. Minns hur din blick försvann längre och längre ut genom det öppna fönstret tillsammans med röken från din cigarett. Det kändes för en stund som att jag kunde känna dig. Som att känslan som fyllde din kropp på något vis svämmade över på mig. Det var filmiskt vackert och jag frågade om du någon gång hade tänk på att bli författare. Jag hade velat läsa dina tankar på papper.
För den som var tillräckligt djärv var din säng ganska stor men för natten var mitt samvete större.
