Att ta det som det kommer

Lampan släcks.
Väggarna är mörka.
Doftljuset tänds och fladdrar.
Sommarnattens luft som vill tränga in genom fönstret får motstånd av röken från din cigarett.
Vi kommunicerar via viskningar.


-Får man sova här nu?
-Ja.

-Eller, nej det får man inte. Men man gör det ändå.


I vaket tillstånd är det bra.
När vi sedan somnar och du fortsätter i sömnen
jag försöker men
jag klarar inte av det där.
Det är där våra världar för alltid kommer att gå isär. Oförenliga.

Men sedan är du vacker där du ligger i all din naturlighet. Och jag tittar på dig.
Försiktigt.
Vill inte att du ska slå upp ögonen och tro att jag har stått här och glott på dig.
I en evighet.

Jag klär på mig. 07:00.
Mina läppar vill lämna känslomässiga spår på din underarm och landar tillslut på dina.
Hjärtformade.


-Hej då.